Pågående.

Så här långt har jag kommit på min kofta.Eller rättare sagt en liten bit längre än så,en ärm är påbörjad.Där finns det visst en lucka i beskrivningen,men det löser sig nog när jag kommer dit.Det är ju inte första koftan jag stickar.

Även om ens barn blir stora slutar inte bekymren,de blir bara av en annan art och det mesta kan man inte göra något åt.Det är bara att iakta och hoppas att de kan lösa dem själva.Ett är dock säkert att det tar på krafterna,att känna sig hjälplös.