Nu går jag tillbaka en dryg vecka i tiden. När vi anlände till stickstämman i Värmland fick vi en hel papperskasse full med garn. Allt anpassat för att kunna omvandlas till vantar. Det enda som avvek var en beskrivning på sockor. Allt var dessutom i ull.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Om du vill ha sällskap någon gång, till en sådan stickstämma, kan du väl höra av dig?
Jag kan sitta i ett hörn och karva med mina räta maskor, när ni utför mästerverk, bara jag får lukta på garnet!
Skicka en kommentar